Ibland vet jag bara inte vad jag ska göra med mig själv. Igår var jag hos kuratorn på skolan och hon sa då att med tanke på min stress som ger med sin ångest och hjärtklappning, så måste jag våga andas ordentligt ibland. Stanna upp, se vad som finns omkring mig och även ta det lugnt emellanåt och inte gå all in hela tiden. För mig är det också en självklarhet men jag har inte ens ord på varför jag känner mig tung som ett berg och så himla ledsen som jag känner mig varje dag. Jätte jobbigt att må såhär, känner mig så ensam trots att jag har x antal människor omkring mig som bryr sig m.m. Men det hälper liksom inte. 
Vet egentligen inte hur jag ska förklara för er hur jag mår. Men usch, vill bara ur denna svacka jag är i. Känner redan nu hur min panik kryper på inifrån - film blir!
Tänk om man var och kände sig lika fri som min älskade lilla krabat till katt. Hans energi, hans kärlek till livet på landet och hopp om ett bra liv. Älskade Toulouse <3
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress