Två händelserika veckor

Jajamensan, denna veckan bjuder på PIP tillsammans med underbart folk i Karlstad. Ser verkligen fram emot de dagarna och hoppas de blir magiska. Träffa massor med folk och ha så galet roliga kvällar/nätter. Söndag ska jag samla kraft inför måndagen som bjuder på Rihanna. Kan knappt fatta att jag ska se henne igen, omg.. Men henne har jag skrivit tillräckligt om nu ett tag så det vet ni redan hehe. Kommer hem på natten då och har även semester den veckan så tisdag och onsdag ska jag samla mer ny kraft, för på torsdag till söndag åker jag till Skåne. Den 7e till 9e är jag i Falsterbo och vi åker hem den 10e för att ta oss in på Ullared en sväng innan vi beger oss hemåt.
 
Det ska bli väldigt kul med intensiva veckor, men det finns något som kommer tynga min kropp dagligen.. Att inte få träffa de personer som gör mitt liv till det bättre. Tänk tex i mitt fall, som är nykär och jävlig haha, jag får knappt se hjärtat dessa två veckor. Men men, den saknaden jag kommer bära inom mig kommer resultera i att jag anfaller honom när jag väl får se honom igen. Inte lätt med kärlek ibland, man blir så förbannat bunden och löjlig i vissa fall. Någon som känner igen sig? Hihi
 

Visste från dag ett att han var den jag behövde

Har ni varit med om det, att ni träffar en person för första gången och redan då känner du på dig att det är en person du verkligen vill veta mera om. Nu snackar vi då om kärlek och inte vänskap. Nästan som "kärlek vid första ögonkastet" i princip haha. Jag trodde aldrig jag skulle uppleva det i mitt liv, men jodå. Var det en lätt väg till att utvecklas till känslor? Ja, tyvärr.. Men vägen till att det skulle vara ömsesidit var inte lika rolig. Det var en smärtsam period rent ut sagt. Något jag aldrig trodde att jag skulle vara med om. Sen trodde jag så klart inte att det skulle bli ömsesidigt heller med tanke på hur långt ifrån allting gled med tiden. Sen vet jag inte vad som hände.. Men bra blev det och frågar ni mig nu idag så ja - jag är kär.
 
Om jag ska förklara detta moment för er då, den dagen jag träffade denna människan. Egentligen börjar det lite kul med hur jag faktiskt fick kontakt med honom osv men det drar jag inte nu. Men när vi helt spontant skulle ses på en parkering i Grums på en cigg (jag röker dock inte) så började tankarna yra bra på mig. Jag valde att åka i jeans och hoodie smat osminkad. När vi väl är på parkeringen, jag och Julia, så kommer bilen. Han kliver ur, klädd precis så jag drömt om att en kille ska gå klädd. Keps, nummertröja, bombarjacka, humörbyxor och vita skor. Alltså jag typ dog. Det enda som kvarstod var "är han vettig i huvudet?" och när vi hade stått där en bra stund så kände jag bara mer och mer hur jag inte kunde sluta le när jag tittade på honom.
 
Idag sitter jag här. Gladare än någonsin för att jag faktiskt har honom i mitt liv. Man måste misslyckas lite för att lyckas vilket verkligen är sant. Oturen vände och jag är lycklig!
 
 
 

En vecka kvar till Rihanna! Men är det enda konserten för i år?

Alltså jag fattar inte att snart står jag i Tele2 Arena tillsammans med storasystern jag aldrig fick och ska se på Rihanna. Det känns helt jävla sinnes sjukt rent ut sagt. Jag har dock varit på varje konsert hon haft i Sverige. Men ändå, de blir ju bara bättre och bättre så jag ser så himla mycket fram emot det.
 
Men en sak till som gör mig så himla glad när det kommer till konserter är att Rihannas är inte den sista jag ska på. Fick reda på förra veckan att hjärtat ska bjuda mig på Nickelback, lycka!! Så jag ser så mycket fram emot detta, 2016 rockar verkligen!