Det var så det började.. Ingen bajs i boxen, när Toscas hemska tid började och slutade med att hon fick lämna livet. Reagerade på att hon inte hade bajsat mer än några kluttar under natten. När hon kom ut i hagen så åt hon ingenting och ah, det bara fortsatte. Ni som vet vår historia vet också hur kämpigt vi hade det i en vecka. Det var en enda gång, under en promenad, som hon gjorde en nummer två när vi var ute. Jag grät av lycka för det bevisade att hon var på bättringsvägen med sin förstoppning samt vad vi trodde var kolik eller liknande.

 

Därför älskar jag att mocka och att mocka bort en massa bajs haha.. För då vet jag att deras magar funkar som de ska och att inget är fel. Blir lika rädd varje gång jag tycker det är lite av det efter en natt. Men har som tur var sluppit den hemska händelsen (som det var med T) igen. Tackar universum för det!