Jag är så oerhört stolt över mig själv. Det vill jag börja med att skriva i detta inlägg, för det är där jag vill fortsätta. Jag vill fortsätta att vara stolt över mig själv och ingenting annat. Det är så mycket som hänt i mitt liv, tänker då alltså i helhet. Inte bara dem senaste åren, utan det har hänt mycket runt mig som format mig till den starka personen jag faktiskt är idag. Det är ofta jag fått ta strider med mig själv en längre tid för att något fruktansvärt har hänt och jag är allt annat än hel inombords. Men trots allt som kommit i min väg så står jag här idag, tillräckligt med skinn på näsan för att inte ta skit och våga stå upp för mig själv, mina nära och kära och vad jag själv tycker.

 

Jag har fått höra från en familjemedlem många gånger "jag tycker det är så fruktansvärt, du har fått utstå så himla mycket hemska saker i din uppväxt" och ja, det håller jag med om. Folk jag hållt mig nära i många år har valt att kliva ur livet på egen hand, kompisar som råkat illa ut men som tur är har det bra idag i sina liv, fått ta tuffa beslut som fått mitt hjärta att brista och gör ont än idag, samt förlorat kompisar i olyckor.. Ja listan är lång, trots allt så står jag stadigt idag och kan säga att det finns inget ont som inte har något gott med sig. Då menar jag självklart att det som är gott är att man blir stark. Man vill självklart inte vara med om allt det hemska som kommer på ens väg, men man bli fasen stark av det i slutändan. 

 

Jag fick ett så himla fint meddelande skickat till mig för någon dag sedan, det rörde mig till tårar och gick rakt in i hjärtat. Jag blev så otroligt glad och tacksam att hon delade med sig av sin syn på hur jag är som person och vet ni vad? Jag håller med henne! Det enda jag hört genom alla år är hur fin och bra jag är som person, hur underbart det vore om fler tänkte och var lite mera som jag. Kan man få en bättre komplimang än så? Jag tror faktiskt inte det, jag är otroligt nöjd med vem jag är och hur jag behandlar andra. ❤