Nu börjar vardagen verkligen att rulla på! Det är som dem säger, att det är vanligt att efter 3-4 veckor får man in en rutin med sin bebis. Man har lärt sig mera hur bebisen sover, äter och även hur han/hon är och reagerar på saker. Nu känns det inte alls på samma sätt som i början när jag mådde så dåligt blandat med allting nytt. Idag är ju livet bara så himla mysigt😍Självklart är det krävande att ha blivit mamma, att bli störd på nätterna är ju något som tar på orken minst sagt. Jag har alltid påverkats av störd sömn, så det är något som är tufft nu. Men kommer jag bara igång så brukar det rulla på sen. Dock kunde det varit mycket värre, han är väldigt snäll om nätterna som somnar om när han ätit färdigt - dröm🙏

 

Vi brukar börja dagarna med mysa i sängen, jag och Max. Sedan brukar vi gå ner och lägga oss i soffan, titta på tvn och fortsätta mysa. Han får mat, somnar en stund och då brukar jag passa på att plocka lite. Så brukar det vara så fram och tillbaka om dagarna. Brukar få till en promenad ibland med, jag får även chansen att åka till gymmet då och då, när C kommit hem.

 

Det är inte lika stressigt om dagarna när vi åker iväg till någon eller ska göra något heller. Börjar få koll på vad som är bra att ha med sig, vad vi använder ofta/mer/mindre av osv. Har lärt mig vilka typer av nappflaskor han älskar mer än andra tex, vilka nappar och även vilka kläder han bör ha till olika tillfällen. Han är väldigt varm av sig, är det vanligt hos bebisar? Är era bebisar det också?😅Så där har jag också lärt mig mer om vad han trivs i, beroende på vilket väder det är. Om vi ligger inne eller ska ut.

 

Måste ändå avsluta med att han är världens snällaste, skulle inte kunnat få en bättre start som nybliven mamma. Han är en guldklimp, sprider sååå mycket kärlek och glädje till alla och har fått både mig och C på andra tankar i livet. Jag känner mig (som tidigare nämnt) som en mycket starkare och mer hårdhudad person. Jag vet vad jag vill i livet, vet vad som är värt att lägga tid på och inte. Man inser så mycket, drömmer så mycket. Men det finns också något som är väldigt jobbigt just nu, oron. Oron över att det ska hända Max någonting, att han ska somna och inte vakna igen tex.. Det skrämmer mig mest! Men jag försöker att inte dra det till en sjuk nivå, men det finns de tillfällen där jag kollar extra många gånger på honom när han sover, om han andas. Då påpekar alltid C "älskling, han lever, det är lugnt" men jag måste vara säker. Det är bland det jobbigaste med att vara mamma, den ständiga oron..😖

 

Hur är ert mammaliv?😍